Kotten är sjuk. Igen. Tredje gången på en väldigt kort tid. Onsdagen vecka 2 fick vi ha brottom hem från Falun för att förskolan ringde och sa att lilleman hade 39,7 i feber. Nästa dag var allt bra (så det var bara just en febertopp), men han fick stanna hemma även fredagen, mest dock för att jag vacknade helt outsövd och med huvudvärk.

Sedan hann han gå på dagis i 4 dagar för att vakna med en väldigt hes röst på fredagen v 3. Då fick han stanna hemma trots att han mådde bra i övrigt (hes röst är ju ändå ett tecken på att det är nån förkylning på gång). På lördagskvällen tror jag att han även fick lite feber, men äveh hosta och en massa snor.

Nu i onsdags tyckte jag att han var tillräckligt frisk för dagis igen, för han hade bara lite hosta på natten samt när han skrek och grät (vilket han inte gör så mycket). Och inatt då, ja då fick vi vara vakna för att han grät p.g.a. "stopp i örat" och öronvärk. Jag fick sitta uppe i sängen med honom i knät en hel del. Imorse var vi på VC och läkaren konstaterade en jättevaxpropp som de försökte suga men det gick inte. Så det gick inte heller att se vad det var för fel på örat. Vi fick iaf råd om att droppa Revaxör. Nu har lillen feber (eller ja, just nu sover han lugnt för att han fått febernedsättande).

Jag tycker att det låter som att vi har enorm otur på senaste tiden :(

Vikten låg på 65,7 senast. Häromdagen. Kommer inte riktigt ihåg om det var kanske igår? Inte så noga det där, huvudsaken att jag börjar närma mig före-jul-vikten ;)

Den där vinterutmaningen, den tar faktiskt slut nästa vecka (fast inte för mig, jag själv håller på till 1 mars - då T fyller år). Jag ska köra fritt från fria måltider månaden ut, sedan fri från sötsaker och snacks under hela februari. Träning på det, efter förmåga.

På måndag kan jag officiellt kalla mig en T-femma (T5). För då börjar den nya terminen på högskolan. Men jag har tjuvstartat redan igår genom att läsa i boken Katastrofmedicin (som är förresten ganska kul att läsa). Nu väntar en tre veckors kurs i Patofysiologi och Katastrofmedicin, och det kommer nog att vara tufft och intensivt. Till en början kommer vi att ha 3 heldagar med föreläsningar den första veckan (får se till att träna lite på hemmaplan då). Och så läsa en massa litteratur på det (har skaffat mig alla böcker utom pediatrik).

Tänk att det bara är 2 terminer av 6 kvar på utbildningen! Vid den här tiden nästa år kommer jag (förhoppningsvis) kunna titulera mig legitimerad sjuksköterska. Om ett år kommer jag att sitta vid datorn och skicka iväg en massa jobbansökningar. Hoppas att det finns jobb att söka då. Om ett år kan det bli aktuellt med flytt för när utbildningen är klar, finns det inget som håller mig kvar i Dalarna.

Tränade rygg igår (bland annat). Pga att jag är lite sned i ryggen just nu, så var jag tvungen att sänka vikter och köra fler repetitioner med fokus på tekniken. Idag känner jag av träningsvärk - som jag inte haft på länge. Lättare vikter = mindre fusk, hjälpmuskler kopplas inte in på samma sätt. Så ska jag fortsätta ett tag nu.
Igår körde jag lite plankor (30x2 på varje sida + 45 sek på knän). Känns ganska ok, ska göra mer ikväll.

Efter en vecka på landet, utan dator och internet, it's good to be back! Back to normal. Vi kom hem kvällen före nyårsafton. Efter ledigheten känner jag mig helt otroligt svullen, inte konstigt, för vågen stannade på 67 kg på nyårsaftonsmorgonen och hela 67,8 kg i måndags morgon. Dvs alla fina resultat jag uppnådde försvann.

Varför blev det så? Jo, för att jag inte höll mig till planen, mest för att

- jag vågade och ville inte vara märkvärdig och koka broccoli när alla andra äter mackor.

- det är mycket godare och enklare att äta småkakor än att låta bli.

- att jag inte tränade förutom två halvhjärtade pass kan jag inte förstå - nog hade jag både tid och möjlighet till det egentligen.

Ja, jag vet att det hade gått bättre om vi återvände hem efter julhelgen, men samtidigt skulle jag inte vilja byta bort de dagarna som jag och lillen spenderade hos svärmor för det var väldigt mysigt att vara där och umgås. Kan ju konstatera att jag inte var helt redo att vara bort hemifrån än (tänker konstigt nog på dem på Biggest Loser ranch).

Men inte är jag ledsen för det inte. Får fortsätta härifrån, från ruta ett. Och mycket av vikten är nog vätska som försvinner snart (fast kanske inte så mkt just denna vecka).

Idag har jag faktiskt börjat träna på gym igen. Och igår tränade jag hemma. Men får skriva om det i ett annat inlägg.

Igår kväll mådde jag lite dåligt över att ha ätit en del godis (gjorde tryfflar och fudge). Jag vet, helt värdelöst. Att ha dåligt samvete alltså, borde njuta i stället och må bra. Hursom, det blev lite träning.

Först gjorde jag detta:

http://www.bodyrock.tv/2011/12/05/fit-ass-exercise-challenge-formally-sumo-squat-step-up-challenge/



Fast riktigt så tuff är jag inte, så jag tänkte satsa på totalt 50 reps/varje ben. 25+25+25+25 alltså. Och det skulle inte vara något problem, om inte vänster knä började "gnälla" över en gammal skada, så det blev bara 25+25. Sedan gjorde jag 30x3 utfallssteg med egen kroppsvikt.

Rekommenderar er att klicka på länken, en kanon övning för ben som även höjer pulsen!

Idag smakar jag lite chokladfudge och så har jag ätit thaimat (med nudlar) till middag. Men annars håller jag mig till planen. Och är definitivt sugen på att träna imorgon (och kanske på självaste julafton också).

PS Och visst har jag träningsvärk i rumpa och lår, härligt!

... för den där jävla kirurgen att höra av sig idag för att 1. hålla det de lovat på kirurgkliniken, 2. ge mig det jag har rätt till.
Gissar dock att det inte kommer att hända :(
Så trött på att bli ignorerad! Först hör han inte av sig alls när svaret från CT kommer. Sedan måste jag ringa runt själv (flera månader senare) och då får jag inget svar ändå. Efter jul ringer jag kirurgkliniken och kräver att nån annan läkare tar tag i saken.

Inte äta än, men laga.

Igår ville kotten ha tofsar på dagis. Ja, just två och just vid öronen. Självklart fick han ha det. Kotten kände sig jättefin och var glad och ville inte ha mössa för att inte förstöra frisyren. Då vi tog bilen så var inte det något problem, så jag sa ok.



Det första som händer när vi kommer in på dagis (förutom att fröknarna utbrast "Vad fin du är. Alexander!") är att en stor pojke springer fram till honom och börjar peka och skratta. Barbro hanterade det jättebra, hon sa: Varför skrattar du, han gjorde ju så för att vara fin". Och hon sa till andra sina kollegor att se till att ingen annan skrattar åt Alexander.
När jag hämtade honom så fick jag höra att ingen mer har retat kotten. Men tofsarna var borta iaf.
Hade Alexander varit en flicka, som försöker sig på något "pojkigt" då hade väl ingen skrattat, eller hur?

Det blev ju inte som jag ville med träningen, ont igen (men nu har jag ringt kirurgkliniken och väntar på att de ska höra av sig). Men gud så bra det gick med maten! Så smidigt att jag fortsatte även v 50, men lite mer "avslappnat", dvs lite mer tillåtna matvaror, men fortfarande low carb high protein. Fortfarande kcal-underskott (nej, jag har inte räknat, jag vet ändå ;)
Kommande vecka ska bli lite mindre strikt än v 49, men ska köra på fram till 23 december, sedan är det dags för lite firande som ska vara slut senast måndag den 26. Ska fortfarande försöka ha ordentliga mellanmål och göra bra val vid frukost, lunch och allt som inte är festmiddagar. Kanske baka low-carb bröd och ta med mig för att äta skinkmackor? Köpa med en massa kvarg och tonfisk? Får väl se. Hos svärmor brukar det inte bli så värst regelbundna måltider. Och jag har ju nu vant mig vid att äta som en bebis - var tredje timme.

De var verkligen lyckade! Här delar jag generöst med mig:

2 ägg
1/2 msk fiberhusk
1 msk kasein proteinpulver (päron split)
3 msk kokosmjöl
drygt 1 dl mjölk

Vispa ihop alla ingredienser och låt svälla i minst 10 min. Blanda i lite mer mjölk om konsistensen blir för tjock. Sedan är det bara att steka!
Jag hade kasein pulver i smaken päron split, men vanilj går säkert också bra. Om man hoppar över det helt, så vill man kanske ha i lite sötningsmedel? Och om konsistensen blir för tunnflytande (kaseinet bidrar till att den blir tjockare) så kan man ta i lite mer fiberhusk. Jag tyckte det var gott med pulver i och nu ska det användas just till plättar. Är så himla trött på kaseinpulvret nu och det är mer än halva burken kvar! Det blir nog inga fler kaseinköp för min del, äter hellre kvarg som "nattprotein"!

Glömde helt av att rapportera att vikten låg på 65,9 kg i söndags. Tog även andra mått, men skriver dem sen i stället. Det var bra länge sedan jag vägde såhär lite. Jag var ju nere på 62 några månader efter förlossningen, sedan när jag slutade amma så smög sig 11 kg till på, så frustrerande! Men det är ju klart, man kan ju inte tro att man ska "äta för två" när man inte ammar längre.

Denna bro användes för att leka "Thomas saves Diesel" från Thomas and Friends: Misty Island Rescue. Scenen från filmen kan hittas på YouTube. Alexander brukar inte kunna se en hel spännande film, utan det blir mycket "act it out" - han springer iväg och ska spela upp scenen han precis sett med sina leksaker. Ibland vill han att jag ska vara med, jag är dock inte så insatt oftast, t. ex. så kunde jag inte förstå varför han knuffar av vagn efter vagn från bron och varför jag inte fick rädda dem. Jag förstod när jag tittade på avsnittet från Misty Island...

I tisdags firade vi Lucia på kottens förskola. Vi började med att prova tomteluvan kvällen innan och kotten var jätteglad att han skulle vara tomte. Jag visade honom även tomtedräkten han skulle få ha. Sedan sprang han runt och hämtade sina pussellådor och gav "paket" till mamma. Det var så roligt och gulligt och det gjorde honom så glad.

Lucia i år var inte olik den förra året. Kotten gick jätteduktigt med tåget i början och sedan ville han vara hos mig och satt i mitt knä en stund innan det var dags att dansa runt granen. Förra året sprang han och tomtade runt mycket mer. Sen var det dags för fika med lussebullar, pepparkakor och nån mer sorts kakor. (Jag tog ingenting), men kotten åt några kakor med O'boy.



Nästa år kanske man får hoppas att han orkar stå kvar i luciatåget och kanske sjunga med lite också?

... så kan jag köra ett försiktigt träningspass idag. Har nu kunnat träna nästan helt normalt i 3 veckor, men märkte nu att bråcket (eller whatever it is) har nåt konstigt samband med mensen??? Så efter jätteont i tre dagar börjar det bli lite bättre nu. En gåta för mig...